I fredags, den 17 juli flyttade J.I. Packer hem till Herren. Nedan följer en introduktion till hans liv och vad vi kan lära oss från honom (denna text är hämtad från det svenska förordet till hans mest kända bok Lär känna Gud som nyligen kom ut på svenska i en reviderad översättning).
En introduktion till J.I. Packer
J.I. Packer räknas till de mest betydande bland moderna evangeliska teologer. Under många år stod han jämsides med John Stott i England, även om Packer blev mindre känd i Sverige. Det hindrade inte Interskrift att 1983 ge ut den bok du nu öppnat: Knowing God – på svenska Lär känna Gud.
Att boken var väl värd att ges ut då, och att den nu ges ut i ny språkdräkt, bekräftas av att Knowing God år 2006 hamnade på femte plats i Christianity Todays omröstning om de viktigaste evangeliska böckerna efter andra världskriget. Tidningen skriver: ”Packer var genom sitt stora kunnande en auktoritet vad gäller innehåll, men anlade en kamratlig ton likt en medresenär. Han övertygade oss om att studiet av Gud ’är det mest praktiska projekt någon kan inlåta sig i’.”1 Året innan hade Time utsett Packer till en av de 25 mest inflytelserika evangeliska ledarna i USA, med betoning på hans förmåga att förena:
[Den evangeliska] rörelsen har ingen formell skiljedomare, men J.I. Packer, [född 1926], var teologen, utbildad vid Oxford, som informellt intog rollen när han 1973 gav ut sin bok Knowing God. Boken tecknade konturerna till en konservativ kristen teologi, som samtidigt var djupare och bredare än många amerikaner tidigare mött. Den gjorde verklig rättvisa åt så svåra ämnen som lidande och nåd. Och, menar Michael Cromartie vid tankesmedjan Ethics and Public Policy Center i Washington: ”Teologiskt konservativa metodister, presbyterianer och baptister kunde alla läsa boken och säga: ’För oss sammanfattar det här tron.’”2
Boken hade ungefär samma ursprung som C.S. Lewis klassiker Kan man vara kristen?, men istället för radioandakter skrevs kapitlen först som artiklar för Evangelical Magazine, med tydligt lärjungaskapsfokus kring vem Gud är och vad det innebär för oss.
Vem är då J.I. Packer?
Från barndom till student
James Innell Packer (även kallad Jim) föddes den 22 juli 1926 i Gloucester, England. Familjen tillhörde lägre medelklass – pappan var tjänsteman vid Great Western Railway och mamman lärarinna innan James och hans syster Margaret föddes – och de besökte regelbundet den lokala anglikanska kyrkan, även om Packer själv beskri- vit familjen som namnkristen.
James var från början timid och något av en udda ensling, vilket förstärktes när han sju år gammal jagades ut från skolgården till en hårt trafikerad gata av en mobbare. Kollisionen med en skåpbil var så kraftfull att han ådrog sig skador som därefter dagligen påverkat honom, uppger levnadstecknaren Leland Ryken. Kravet på lugn och försiktighet gjorde att han blev, vad han själv kallat, en bokmal. Böckerna och kristna vänner blev hans första möte med en levande tro. När han efter något år fick en skrivmaskin lades grunden för färdigheterna som författare.
Efter skolåren fick Packer ett stipendium till Corpus Christi College, Oxford University. Där studerade han filosofi, historia och klassiska språk (grekiska och latin). Det var också där han efter två veckor kom till omvändelse och en levande tro genom studentorganisationen InterVarsity. Det var när predikanten vittnade om sin väg till Jesus, som Packer plötsligt upplevde sig stå utanför en fest och insåg vad han måste göra: ”Han behövde komma in”3 – han behövde en personlig relation till Jesus. Packer var 18 år, året var 1944 och kriget rasade i Europa.4 I Oxford kunde han lyssna till C.S. Lewis, vars böcker tidigt påverkat honom. Han var aktiv i studentrörelsen, knöt band till frikyrkliga sammanhang, men förblev Engelska kyrkan trogen.
Akademisk karriär och äktenskap
Efter sin grundläggande examen undervisade Packer under ett mellanår blivande präster och pastorer i klassiska språk vid Oak Hill Theological College i London. Där upptäckte han också sin förmåga att undervisa. 1949 påbörjade han själv teologiska studier vid Wycliffe Hall i Oxford och lämnade 1954 in sin doktorsavhandling – för övrigt samma vecka han gifte sig! Då hade han också vigts till diakon 1952 och präst 1953, varefter han parallellt med sin forskning tjänstgjorde i en församling i Birmingham under tre år.
Boken du håller i din hand är dedikerad till just hustrun Kit (född Mullett), som beskrivits som ägande ”alla de karaktärsdrag som [Packer], på sitt boksynta vis, tycktes sakna. Hon var praktisk, social, livlig och oberoende.” Dessutom uppges hon gärna diskutera teologi och allt mellan himmel och jord med James.5 Tillsammans har de tre adopterade barn: Ruth, Naomi och Martin.
Det var efter detta Packer inledde sin akademiska karriär och alltmer framstod som en ledare inom den evangeliska rörelsen i England. 1955–61 var Packer lektor vid Tyndale Hall i Bristol, ett av de evangeliskt präglade lärosäten som utbildade anglikanska präster. 1961–69 var han först bibliotekarie och sedan rektor vid Latimer House, Oxford. Därefter återvände Packer till Bristol 1970–79; först som rektor vid Tyndale Hall och sedan, efter sammanslagningen med ytterligare två institutioner, som biträdande rektor vid Trinity College.
Evangelisk ledare och konflikterna
Den evangeliska rörelsen hade under lång tid fört en introvert och tynande tillvaro, men med unga röster som John Stott (1921–2011), Michael Green (1930–2019) och James Packer – som alla försvarade tron bibliskt och intellektuellt – växte respekten utifrån och hoppet inifrån. Packer framstod tidigt som en ”formidabel teologisk röst för den evangeliska rörelsen”, skriver Timothy George, inte minst genom böcker som ”Fundamentalism” and the Word of God (1958), Evangelism and the Sovereignty of God (1961) och senare Knowing God (1973) – ”en modern teologisk klassiker”.6
Avgörande blev även bildandet av studiecentret och tankesmedjan Latimer House i Oxford, med Stott som ordförande och Packer som rektor. Förutom att skriva argumenterande i avgörande frågor och sitta i flera kyrkliga kommittéer, har Packer uttryckt att arbetet med Keele kongressen 1967 var hans då viktigaste bedrift: där enades olika evangeliska grenar inom kyrkan, samtidigt som rörelsen utåt synliggjordes som vital och framtidsinriktad – också för den liberala majoriteten. Grunden lades för en ”konstruktiv reformagenda inom anglikanska kyrkan”7.
Inom den vidare evangeliska rörelsen hade däremot en splittring uppstått 1966 vid National Assembly of Evangelicals (NAE) som även inbegrep Packer. Puritanerna hade varit en viktig upptäckt för Packers eget andliga liv och tillsammans med Martyn Lloyd-Jones var Packer under åren 1950–69 drivande bakom The Puritan Conference.8 I sitt anförande vid NAE uppmanade nu Lloyd-Jones till en exodus från liberala samfund, däribland Engelska kyrkan, för att enas som evangelisk rörelse. Som ordförande gjorde Stott då det ovanliga att själv bemöta Lloyd-Jones och mana till besinning. I den efterföljande konflikten ställde Packer sig på Stotts sida.
Flytten till Nordamerika
Trots sin anglikanska identitet hade Packer stort förtroende inom de fria kyrkorna, vilket nu kom att försvagas. När han 1970 synliggjorde gemensam mark också med den högkyrkliga grenen (eng. Anglo- Catholics) inom Engelska kyrkan, innebar det slu*tet för konferensen kring puritanerna. Sina mest aktiva år i England beskriver Packer så här:
Under femton år arbetade jag för att förverkliga en vision om evangelisk förnyelse i England, genom teologisk utbildning, andlig formning, pastoral utveckling, djupgående förkunnelse, förnuftig evangelisation, funktionell kristen enhet och alla troendes tjänst i lokala församlingar.10
1979 flyttade familjen Packer till Vancouver, Kanada, där James var professor vid Regent College fram till pensioneringen 2016. (Där finns nu också en professur uppkallad efter honom.) Han knöts också närmare Christianity Today, det magasin som Billy Graham hade startat för att tjäna som något av en teologisk grindvakt. Genom sina forskningsprojekt, texter och föreläsningsturnéer vidgades hans inflytande i Nordamerika, men också i den vidare evangeliska världsrörelsen och inom olika evangeliska förnyelserörelser. Parallellt fördjupade han sitt engagemang i ekumeniska dialoger.
Vad kan vi lära oss av James Packer?
1. Att låta teologi (läran om Gud) och andlighet (att känna Gud) berika varandra.
John Stott lär ha sagt att han blev så frustrerad av att läsa Lär känna Gud eftersom han hela tiden behövde göra avbrott för att be när han blev överväldigad av det han lärde sig om Gud. Så även om Packers böcker är ”packade” med kunskap – ”Packer till namnet, packare till naturen”11 som han själv uttryckt det – drar de läsaren närmre Gud. Eller kanske just därför!
Men detta gäller inte bara böckerna: När Alister McGrath förberedde sin Packer-biografi mötte han studenter från hela Packers 50-åriga lärargärning som sade att han hade ”det”: gåvan att överföra akademisk kunskap och att bidra till trons tillväxt. McGrath sam- manfattar: ”Teologi ska förstås, skriver [Packer], som ’en andaktsfull disciplin, en erfarenhetens verifiering av Aquinos vackra kommen- tar att teologi lärs av Gud, ger lärdom om Gud och tar oss till Gud.’”12
2. Att med blicken mot framtiden lära oss av de trogna som gått före.
Packer har skrivit utförligt om Bibeln som enda slu*tgiltiga auktoritet i fråga om lära och liv, men menar också att traditionen är en viktig vägvisare in i Bibeln. Packers primära inspirationskälla är puritaner- na, den reformerta 1600-talsrörelse som förde reformationens arv vidare, först i England och sedan i den ”Nya världen”. De betonade starkt Skriften allena, försoningsverket och ett liv i Jesu efterföljd, men hos dem såg Packer också ett tydligt praktiskt liv kring ”de bestående grunderna i kristen tro …” – och i en individualistisk tid, då egna upplevelser blivit normerande och ”tro och sanning eroderat”, kan de hjälpa oss att få tag i Guds sanning:
Behovet av att bestämt återvända till vad äldre visdom säger om trons sanna mål är påträngande, inte minst om anglikanska kyrkan någonsin ska påverka det omgivande samhället igen. Detsamma gäller andra kyrkor med rötter i Reformationen.13
I Lär känna Gud kommer du inte minst möta detta arv genom de många hymnerna.
3. Att vara trogen sin övertygelse, men öppen för andras.
Puritanen Richard Baxter levde efter mottot ”I det nödvändiga enhet, i det tveksamma frihet, i allting kärlek” – vilket också kan sägas sammanfatta Packers liv.14
Hela sitt liv har Packer varit trogen Anglikanska kyrkan, inte för vad hon är utan för vad hon åter skulle kunna bli. Detta ser vi tydligt till exempel i arbetet med Latimer House. Men han har i bred bemärkelse också varit evangelisk, hållit sig till trons centrum och så vunnit andras respekt, vilket mottagandet av Lär känna Gud visat. slu*tligen har han samverkat med till exempel katoliker i enskilda frågor, och medan den karismatiska rörelsen ännu var kontroversiell, fört dialog och som svar skrivit boken Keep in Step with the Spirit. Just dialog har präglat Packer, med utgångspunkt i att olikheter aldrig ska döljas utan tvärtom tydliggöras, så att enhet kan ske i det man faktiskt finner gemensamt.
4. Att förstå sin samtid och orädd ta sig an även känsliga frågor.
Redan på 50-talet tog Packer sig an liberalteologins subjektivism, men såg att om den skulle avslöjas i sin ”kejserliga nakenhet”, måste även den evangeliska rörelsen göra upp med sina pietistiska baksidor: ett ensidigt fokus på individens upplevelse, och likgiltighet inför kyrkans tillstånd och samhällets väl.
I omsorg om individen kritiserade han också Keswick-rörelsens teologi och att, om man bara följde dess läror, skulle total seger över synden nås redan här i tiden – vilket för många visat sig orealistiskt. Också här, i helgelsefrågan, pekade han på puritanernas andliga vägledning.
I de senaste årtiondenas skiljefråga kring samkönade äktenskap har Packer klart framfört sin kritik och samtidigt kvarstått inom den anglikanska kyrkogemenskapen med dess dubbla hållning. Först när han fråntogs sin ordination till präst, inom anglikanska kyrkan i Kanada, tillsammans med alla präster som inte var beredda att viga samkönade par, gick han in i en ny anglikansk kyrkobildning.15
5. Att vara trogen i det lilla och ödmjuk i det stora.
Vid de lärosäten där James undervisat har han och Kit varit personligt engagerade i studenterna, antingen genom att lärjungaträna dem i sitt hem eller, som vid Tyndale Hall, besvara ”dagens teologiska fråga” till frukost. Ingen samling sägs ha varit för liten för att Packer skulle svara ja vid en inbjudan, samtidigt som familjen tjänat troget i de församlingar de tillhört. Det tycks som om livet lärt honom att både gå in genom de dörrar som öppnats och att inte bli besviken om hans ansträngningar inte belönats.
Samtidigt har han förvaltat sitt pund väl och gjort det mesta av sin intellektuella kapacitet inom den akademiska världen. Hans författarskap är så omfattande att det inte går att sammanställa en bibliografi. Själv menar han att hans största bedrift är bibelöversättningen English Standard Version, där han varit huvudredaktör – med en kunskap i grekiska som överträffar ordböckernas, inhämtad alltsedan skolåren som tonåring. Och samtidigt bär den inte ens hans namn!
slu*tord och tack
Packer övervann sin introverta barndom, blev en framgångsrik lärare inom kyrkan och det beskrivs hur hans engagemang – och skratt – lyst upp många sammanträden och rum. Från biografierna framträder bilden av Packer som något av en hobbit: en som gläds över livets goda, avnjuter klassisk musik eller jazz och ”teologiserar” i goda vänners lag. Men ödets lott blev också att ta kampen för tron och att klart lägga fram den sunda läran. (Kanske springer bilden också fram ur vetskapen att just J.R. R. Tolkien och annan fantasy–litteratur varit uppskattad av Packer!)
När förlaget Reformedia nu publicerar en nyutgåva av Lär känna Gud är det som det första verket i serien Evangeliska klassiker – vilket jag tror att levnadsteckningen ovan visar är en kategori som boken verkligen tillhör. Språket har genomgått en omfattande bearbetning och modernisering, och boken har uppdaterats med de avsnitt som tidigare utelämnats, bl.a. de historiska psalmer som med rätta upplevdes svåröversatta, samt en ny studieguide. Även denna gång är det ett översättarteam som arbetat med boken, under slu*tlig ledning av Kristina Djurachkovitch. Som en av dem som beslu*tade att återutge boken vill jag här tacka var och en som varit involverad i processen. John Stott rördes till bön när han långsamt tog sig igenom Lär känna Gud. Det är andlig läsning när den är som bäst! Nu hoppas jag att också du ska berikas av din läsning.
Ola Nilsson
f.d. ordförande Reformedia
Böcker – Packers topplista16
1. John Bunyan, Kristens resa
2. John Calvin, Institutes of the Christian Religion
3. John Owen, flera delar av hans samlade verk
4. Richard Baxter, The Reformed Pastor
5. Martin Luther, Om den trälbundna viljan
Roman: Fjodor Dostojevskij, Bröderna Karamazov
Biografi: Arnold Dallimore, George Whitefield.
Källor:
Förutom angivna källor vid citat har följande böcker använts övergripande:
George, Timothy (redaktör). J. I. Packer and the Evangelical Future – The Impact of His Life and Thought. 2009. Baker Academic, Grand Rapids, Michigan.
Ryken, Leland. J. I. Packer – An Evangelical Life. Kindle Edition. 2015.
Crossway, Wheaton, Illinois.
Fotnoter
1. ”The Top 50 Books That Have Shaped Evangelicals – Landmark titles that changed the way we think, talk, witness, worship, and live.” Christianity Today. 6 okt 2006.
//christianitytoday.com/ct/2006/october/23.51.html
2. ”The 25 Most Influential Evangelicals in America.” Times. 7 feb 2005.
//content.time.com/time/specials/packages/completelist/0,29569,1993235,00.html
3. Neil Bramble, ”J.I. Packer.” Convivium.ca. 12 maj 2017.
//convivium.ca/voices/124_j_i_packer/
4. Packer sökte värvning men blev undantagen militärtjänstgöring på grund av sin skallskada.
5. Wendy Murray Zobas citat återges i Leland Ryken, J. I. Packer – An Evangelical Life (2015) s 82.
6. Timothy George, red., J. I. Packer and the Evangelical Future – The Impact of His Life and Thought (2015) s 4.
7. Leland Ryken (2015) s 119.
Visionen bakom Latimer House var att ”göra den evangeliska uppfattningen synlig och övertygande inom Anglikanska kyrkan i England” i relation till den liberala synen på lära, gudstjänst och organisation; detta skilde sig från samfundsoberoende Tyndale House i Cambridge med delvis samma initiativtagare (Ryken, Leland. J. I. Packer. s 101). 1961 kom en av Engelska kyrkans biskopar från evangeliska kretsar; i dag är antalet betydligt större, däribland ärkebiskop Justin Welby. 1970 inordnades Latimer Trust under Oak Hill Theological College.
8. Packers doktorsavhandling (1954) bar titeln The Redemption and Restoration of Man in the Thought of Richard Baxter (en central puritansk ledargestalt) och har följts av flera böcker om puritanerna. Konferensen ville förnya intresset för Reformationen (i dess reformerta gren, som starkt präglat anglosaxiskt kyrkoliv).
Martyn Lloyd-Jones (1899–1981) var läkaren som blev pastor och 1939-68 tjänstgjorde i Westminster Chapel, London. Han var den kanske mest framträdande frikyrkliga ledaren inom den evangeliska rörelsen i England.
9. För mer kring konflikten se: //thegospelcoalition.org/blogs/evangelical-history/ 50-years-ago-today-the-split-between-john-stott-and-martyn-lloyd-jones/
10. Leland Ryken (2015) s 156.
11. Leland Ryken (2015) s 185.
12. Alister McGrath, ”The Great Tradition”, kapitel i J I Packer and The Evangelical Future (2009) s 23.
13. Leland Ryken (2015) s 197–198.
14. In necessariis unitas, in dubiis libertas, in omnibus caritas (där de ekumeniska trosbekännelserna förstås som nödvändiga) formulerades under 1600-talet, med inspiration från Augustinus, av Marco Antonio de Dominis, katolsk biskop. Devisen användes, med en något annan ordalydelse, av den pietistiska kretsen kring Johann Arndt, klarast uttryckt av hans försvarare Peter Meiderlin, luthersk teolog. Källa: //en.wikipedia.org, se sökord ovan.
Versen står bl.a. i entrén till svenska riksdagens Ledamotshus; fram till 1981 Regeringskansliets byggnad.
15. Här gick alltså den gräns för Packer som Lloyd-Jones ville dra redan på 1960-talet, med skillnaden att Packer inte lämnade frivilligt eller utan mångårig kamp och omsorg om sitt sammanhang.
16. Leland Ryken (2015) s 186.
